Svenska Kungsrallyt blir större för varje år, inte i antalet bilar men väl räknat i publik.

Årets upplaga samlade uppskattningsvis över 20 000 åskådare som kantade vägarna och bygatorna från Borgholm till Byxelkrok och slutmålet Skäftekärr.

Ölandsbladet deltog även i år i Kungsrallyt, med en 100 år gammal bil av märket Darracq, vilket resulterade i en hel del roliga ingredienser.

Och Motormonarken själv, för dagen snitsigt klädd i väst, fluga och skärmmössa, var på ett uppsluppet humör.

Redan vid åttatiden på morgonen började "undersåtarna" samlas på Strands gräsmatta för att se starten. Strax för nio anlände de kungliga i den blå Volvon från 1946 och kungen höll ett kortare anförande innan deltagarna startade upp sina motorer.

Karavanen med de närmare 100 bilarna rullade sedan genom centrala staden där trottoarerna var fyllda av vinkande och flaggande folkmassor, och vidare ut på Strandvägen till Solliden.

Backen upp mot slottet är inte så märkvärdigt brant, men frågan var om Ölandsbldets ekipage skulle klara den. Ack nej, inte ens på ettans växel och co-drivern avsutten förmådde den ta sig upp till krönet för egen maskin. Men det fanns knuffhjälp på nära håll.

På grusgångarna framför slottet ställde bilarna upp sig för en paus och här anslöt också prinsessan Lilian. Motormonarken passade också på att ta en närmare titt på tidningens bil och förevigade den också för det privata fotoalbumet.

Därefter gick färden via Borgehage och ut på 136:an, efter att redaktionsbilen fått ytterligare knuff av hjälpsamma åskådare fåt komma över backkrönet i byn.

Nu återstod bara en backe värd namnet, nämligen den förbi skolan i Köpingsvik. Det lyckades emellertid, men halvvägs upp tappade co-drivern den medhavda äggklockan.

Äggklocka? Jo, det är en viktig del i utrustningen. Bilen har nämligen så kallad förbrukningssmörjning och måste smörjas manuellt med en liten pump var tjugonde minut, eller när äggklockan ringer.

En dam i åskådarleden tog dock hand om klockan och hennes man kastade sig upp på en hoj och cyklade fatt i bilen - och överlämnade den i farten.

Rallyt slingrade vidare genom Pinnekulla, Kalleguta, Haglunda och till Alböke, och överallt fanns det folk längs vägkanterna och vid uppdukade picknickbord.

I Ormöga inträffade en exotisk episod. På bygatan, där det var en stor folksamling, gick kamelfarmaren Bengt Erlingsson och hans hustru med var sig kamel i släptåg. Det speciella motorljudet från tidningens bil, blev tydligen för mycket för den ena kamelen som slet sig och började göra diverse krumsprång på gatan. Så småningom lyckades den skäggprydde kamelfarmaren lugna ner det uppskrämda djuret och färden kunde fortsätta.

Att automobiler skrämde hästar i sken i bilismens barndom har man ju hört, men kameler...

En stund senare anlände den kungliga bilen, som stannade vid kamelerna eftersom drottningen trodde att de ingick i något prov.

I Djupvik hade sommargästerna gått man ur huse för att titta på rallyt och här fanns också en av frågekontrollerna. Efter att ha passerat Södvik, Persnäs och Källa samlades karavanen på ängen vid Ester Nilsson gård strax norr om Löttorp, där det fanns en kontroll med frågor och praktiska prov. Och vid Alvedsjöbodar, där det var smockfullt med folk, uppstod ett regelrätt slagsmål mellan två vuxna karlar som försökte skaffa sig positioner i det främre ledet.

Efter en sväng till Byxelkrok, där deltagarna fick göra manöverprov med små eldrivna bilar på hamnplanen, vände sällskapet söderut till Skäftekärr där det dukats upp lunchbuffé med efterföljande prisutdelning. Här anslöt också korvmakaren Johann Thaurer med hustru Rosita för att kontrollera att deltagarna "överlevt" de speciella Kungsrallykorvarna som delades ut till dem vid incheckningen i fredags.

I samband med prisutdelningen passade rallygeneralen Boo Brasta att överlämna en ratt till kungen. Men inte vilken ratt som helst, denna hade suttit i en Bugatti T46 från 1931 som kungens far prins Gustaf Adolf ägde.

Bilen såldes senare till legendariske bilhandlaren och Bugatti-samlaren Uno Ranch i Göteborg men blev helt skrotad 1941 då den fick väja för en mjölkbil som kom över på fel sida av vägen.

Bosse Brasta, som var bekant med Uno Ranch, fick veta att fem hjul, bensintanken, kofferten och ratten fanns kvar, och lyckades förvärva ratten av dödsboet.

Som avslutning på Kungsrallyt åkte bilarna tillbaka till Solliden, där kungen förevisade utställningen Ölands Guld i paviljongen och på kvällen hölls stor bankett på Strand Hotell, där bland andra Erik Carlsson på taket drog historier och skrönor.

Och rallygeneral Brasta är mycket nöjd efter årets evenemang.

- Ja, det var otroligt att se så mycket folk längs rallyvägarna, och att det var en sådan härlig och lättsam stämning.

- Nu har det vuxit så pass att man till och med talar om tiden före och efter Kungsrallyt, och det är ju också kungens grundtanke att det ska bidra till att förlänga sommarsäsongen, säger Bosse som också vill passa på att ge en eloge för funktionärsinsatserna från Ölands Motorklubb och det sponsrande försäkringsbolaget.

De som förväntat sig att få se, och höra, världens snabbaste sportbil Koenigsegg CC, blev dock snuvade på karamellen och detta av en alldeles speciell orsak.

- Ja, det var en journalist som provkörde bilen i veckan och som lyckades med konststycket att få i ettans växel i 160 knutar. Var och en kan ju förstå vad som hände bak i maskinrummet, säger Bosse.

- Jag försökte in i det sista att få hit den motorlösa bilen så att publiken åtminstone kunde få se utsidan, men det lyckades dessvärre inte.

- Men vi hade ju lite kompensation. I kön genom Borgholm körde en gammal fin Volvo BM-traktor från Solliden. Skulle någon av bilarna fått motorstopp var det tänkt att ta den på bogsering till Solliden, men det behövdes aldrig.

Många deltagare trodde dock att det var en lokal bonde som tappat omdömet och hängt på för att sola sig i glansen, men så var det alltså inte.

TEXT & FOTO: ROLF NILSSON

Ur: ÖLANDSBLADET 11 augusti 2001